Som jag tidigare konstaterat, jag har för flere år sedan bestämt mig för att inte klaga på vädret. Att klaga förändrar ingenting, allra minst vädret.

Men, i alla fall. Den här vintern och vad den gör med oss.

Den seriekrock jag var med om för några veckor sedan har satt sina spår. Inte så att jag skulle låta bli att ta mig ut i trafiken med bil, men det känns väldigt obehagligt att köra i väder som innebär dålig sikt, snö som yr upp och det ofta omgiven av väldigt tät och tung trafik. Den bredfiliga vägen på sträckan mellan Borgå och Lovisa är tung att köra i dåligt väglag. Det är frapperande att medbilisterna, de många olyckorna till trots, fortfarande kör alldeles fast i baken på en och girar in tvärt framför fören då de envisas med att köra om, trots att sikten är nära med noll.

Nåja, det om trafiken och det lilla personliga trauma jag själv upplever mitt i trafiken.

Med ett lite bredare perspektiv, så känns det ändå konstigt att vi i Finland blir så överrumplade av all denna snö. Veckoslutet och all den snö som vräkte ner ledde till att många satt alldeles insnöade i sina stugor, dels på grund av att man inte hann ploga upp vägar i den takt snön föll, dels för att de egna krafterna inte räckte till för att skotta den snö som föll på egen gård.

Samtidigt, för att se något positivt i snön, så känns det som om många får en hjälpande hand och många agerar vardagshjälte just nu. Än är det en mommo som får hjälp med att bli utskottad ur sitt snögissel, än är det bilister som får hjälp av förbipasserande då bilarna fastnat i snön. Det är något i de här ”undantagstillstånden” som tar fram det bästa i många av oss.

Nyheten om att en kvinna dött i Helsingfors idag, det då snö och is föll från ett tak, får många att stanna upp. Under de senaste snörika vintrarna har detta hänt alldeles för många gånger. Hur många människor skall få en istapp i huvudet och dö, innan husbolag och de som ansvarar för att snö skall bort på ett så säkert sätt som möjligt, inser att det inte är en valfri uppgift? Att det nu snöade så mycket just under ett veckoslut, det skall inte få påverka. Olyckor, katastrofer och rikt snöfall inträffar ofta under tidpunkter som inte går hand i hand med kontorsarbetstider.

För det är lite katastrofområde över situationen just nu. Under de senaste veckorna tycker jag att jag så ofta hört att det bästa man kan göra just nu, det är att stanna hemma. Att man inte skall gå ut över huvud taget, att man allra minst skall ta bilen om man nu envisas med att gå ut. Men, alla kan inte stanna hemma alla dagar. Att sitta hemma och vara rädd är inte heller det allra sundaste i längden.

Jag vet inte, men var det så här stora kaos tidigare om vintrarna? Är det media som klappar upp en hysteri kring något så ordinärt som ”lite snö”?