Jag har ofta avundats personer som kunnat säga ”på julen gjorde vi alltid så och så”, ”mina somrar såg ut såhär och såhär” och, mest aktuellt idag ”vi gick alltid på valkaffe efter att mamma och pappa röstat”.

Jag har inget minne av att mina föräldrar röstat. Vi har inte pratat politik i min familj då jag var liten, jag måste erkänna att jag inte vet om mina uppsättningar föräldrar var ointresserade av politik eller om de bara inte ansåg att det var värt att prata om.

Jag har alltid röstat, i alla de val jag varit berättigad att rösta. Min röstaktivitet inleddes väl med att jag tyckte att det var rätt häftigt att få rösta, det är ju ändå någon form av bevis för att man är vuxen, ens röst blir – äntligen – hörd och man får vara med och påverka. Vanan har suttit i och i något skede har väl röstandet övergått i i en övertygelse om att det är viktigt att jag ger uttryck för hur jag helst av allt skulle vilja att saker ser ut där jag lever mitt liv.

Det är frapperande, ”fenomenet” att så många, både unga och gamla meddelar att de inte kommer att rösta. Att de inte bryr sig om politik eller att det inte spelar någon röst om man deltar eller ej. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur man förhåller sig så till omvärlden. Att inte vara intresserad av politik, det är väl det samma som att vara rätt ointresserad av mer eller mindre allt i omgivningen? För politik är väl en fråga om hur barnets dagvård ser ut, hurudan vård jag har rätt till då jag blir sjuk, en fråga om vem som får bo granne med mig och mycket mer där till. Hur är man inte intresserad av det?

Nåväl. Jag har fått någon fix idé om att ge den lille, barnet jag när, traditioner. Så, idag gick vi, hela familjen, till vår vallokal. Den lille fick komma med mig i röstningsbåset, fick se hur jag med svettig hand försökte skriva rätt siffra – är jag den enda som är rädd för att drabbas av akut dyslexi eller annan åkomma i båset, med utgång att jag i misstag skriver fel siffra? – och avslutningsvis fick den lille vara med om att stämpla röstningssedeln och se den åka in i lådan med röster. Jag tog i så pass mycket i mitt traditionsskapande att den lille var tvungen, eller fick, lägga några mynt i valinsamlingen också.

Hade vi haft en möjlighet till det, skulle vi ha avrundat röstningen med valsaft och -bulle, riktigt på café. Men, sådan service går inte att få i Nickby en söndag, inte ens på valsöndagen. Så, det blev saft och bulle hemma i stället.

Allt detta dels för att jag gärna ser att den lille i framtiden skall kunna säga att han är uppvuxen i familj som alltid röstat, dels för att jag ville göra min röst hörd.

Det trots att det var väldigt svårt för mig att lägga min röst idag. Det fanns några kandidater jag ville ge min röst och i skrivande stund är jag till och med osäker på om jag är en sådandär taktikröstare eller om jag röstade med hjärtat. Jag tror faktiskt inte att jag är någondera, jag tror att jag lade en ”jag tar ställning-röst”.

Valvakor i kväll, det blir radio, tv och webb som gäller hemma hos oss. Så mycket nerd är jag, att jag tycker om valsändningar. Jag ser fram emot att den lille i framtiden kommer att vaka med mig,  med valvaka som orsak.